Sommaren går!!

Det har blivit lite uppdaterat i sommar. Vi har helt enkelt haft fullt upp här! Jag skojar inte då jag säger att vi suttit minst 600 mil i bilen hittills. Vi har åkt fram och tillbaks och upp och ner mellan Östersund, Hammerdal, Lysekil och Gnesta. Man kan ju säga att Amy fått bilträna. Hon är jätteduktig på att åka bil. Sover mest hela tiden och krafsar på oss i framsätet då det är dags för en kisspaus!

Hur som helst.

Hon växer som en gnu och väger nu ca 15 kilo. Träningen går framåt, även om vi nog inte tränat så mycket som jag kanske velat nu under sommaren. Men man får se det från den sidan som det är. Det har blivit mycket miljöträning, bilträning och passivitetsträning (då husse och matte sitter på uteserveringar till exempel!) Å andra sidan har det blivit lite mindre träning med inkallning och viktiga kommandon som till exempel "stanna".

Vi har blivit rejält traumatiserade här också. I lördags fick vi med råge reda på att Amy inte tål getingstick. Men det berättar jag mer om en annan gång. Man kan ju i alla fall säga att jag längtar till vintern som en galning då inte dessa äckliga skitgetingar finns.

Om en vecka går flyttlasset. Då byter vi ut Småland mot Jämtland. Ska bli otroligt skönt att flytta uppåt och HEM!!

Här kommer MASSOR med bilder från sommaren hittills!

Längst ner i leksakskorgen finns det hon vill ha....

En ny bästis! Taxivalpen Sigge!!

Man månste hålla koll på vad som händer ute på gatan!

I sele får man draaaaaaaaaa!

På Rixö o Lysekil trivs man bra!

Flytväst på när man är på en seglarbåt för första gången!

Uppe i Jämtland hemma hos sin momma och moffa har man verkligen semester!!

Amy älskar att gräva!

Som sagt. Att åka bil är ingen konst. 

Veeem har dödat monstri??

I Eksjö bor Sune. Sune är en superfrän och otroligt vacker boxerkille som äääälskade att busa med Amy! Och Amy älskar Sune såklart. Vi hoppas att Amy hittar nya boxerkompisar uppe i Östersund.

Melongotta!

Hej alla sommarglada!

Nu är det härliga tider! Lars har äntligen semester och vi har börjat pyssla upp inför midsommar! Idag ska faktiskt Amy vara hos en hundvakt någon timme eller två medan vi inhandlar mat och dryck för fredagens bravader. Det är första gången hon lämnas bort till en hundvakt. Men det ska nog gå bra. De har själva hund så de vet nog vad en valp innebär!

För det mesta är hon en söt liten skrynklig ängel här hemma. Hon sitter och tittar på oss medan vi stökar och hon är nöjd och glad! Hon älskar att gå ut i skogen och hon är riktigt duktig på att följa oss! Däremot på gården... Hm... Vi har ju inga staket eller någonting och hittills har hon hållit sig på gräsmattan. Men för varje dag märker vi att hon tar ett litet steg extra ut från tomten. Idag travade hon tillockmed fram till en okänd människa som gick förbi, vilket hon aldrig gjort förut. Hon brukar sätta sig ner och titta på människorna. Men hon har aldrig gått fram! Speciellt inte när mannen inte ens tittade på henne, utan gick med ryggen mot. Väldigt märkligt. Som tur var blev han inte arg, utan tyckte bara hon var söt.

Men jag gillar inte hennes nya initiativtagande. Fortsätter det får vi träna mer med långlina på gården. Men den vill hon bara busa och dra och slita och bita i, så den blir bara ett stort trassel. Samma med kopplet. För det mesta ser hon bara kopplet som en kampleksak. Jag brukar (om jag kan och det är ofarligt) bara släppa kopplet då och gå vidare, men så fort jag tar upp det igen så ska hon bita tag i det och dra. Förbaskat frustrerande! Någon med nåt tips??

Så fort vi kommer nära huset så vägrar hon att komma när vi ropar. Hon är helt omöjlig att kalla in om vi inte gör något superkonstigt som att leka med en stor slang eller blåsa upp ballonger eller nåt annat skumt. Och det kan vi ju inte göra varenda gång hon hellre sitter och tittar på fåglar än att komma till husse och matte! Vi får träna mer helt enkelt. Och hitta nåt godis hon inte kan motstå. För det mesta så är allt annat så pass intressant så hon inte ens vill ha en bit kalkon!!

Aja. Långt inlägg! Mycket att skriva!

Melondebuten! Det var riktigt smaskigt!

Efter melonen fick man rosa läppar! 

Finvere!!

Idag är det fint väder ute. Därför smackade jag upp våra otroligt fina utemöbler under trädet där jag och Amy satt och göttade oss ett tag. Det enda som fattades var Lars (som jobbar) och en kall öl. Och en trevlig veranda kanske.. eller en balkong.. eller något som liknar en liten uteplats...? Längtar till mitt nästa hem, då ska jag ha allt dedär! Det skulle Amy också gilla!

Amy städar bordet...!

Amybus!

Hallå hallå hallå!

Amy växer så det knakar! I måndags var vi hos vetrinären för spruta och då vägde hon 8,7 kg. Inte konstigt man är trött när man konkar henne upp och ner för trapporna!! Föressten älskade hon att vara hos vetrinären. Hon praktiskt taget drog in mig dit och hon märkte knappt att hon fick en spruta.

Igår var hon rena rama monstret här hemma. Hon hade sovit ganska dåligt under dagen så jag tror det berodde på det. Så idag har jag tassat på tå här när hon somnat och när hon vaknar hittar vi på saker. Vi var ute idag i ett skogsparti som ligger nära här där jag tränade lite kontaktövningar med henne. Har blivit lite less på att hon fullständigt skiter i mig då vi är ute så nu bytte jag taktik. Så fort hon blev uppe i nåt löv eller en lukt så kastade jag mig bakom ett träd eller i en buske. Efter bara ett tag såg jag att hon började se sig omkring, och hon blev nog lite orolig då hon inte såg mig. Så hon travade framåt med en bekymmersam min åt det håll hon visste jag hade gått, och då hittade hon mig och blev superglad! Jag gjorde övningen tre gånger, sen höll hon sig nära mig under promenaden!
Denna övning är dock verkningslös på gården eller på gräsytorna utanför gården. Hon är alldeles för trygg där för att bry sig om ifall vi är borta eller inte. Men i okända skogen är det andra bullar!

Bus ute på gräsmattan!!

Regn och åska!

Amy gillar inte regn, det är en sak som är säker. Efter att vi tittat på lite studenter som sprang ut idag så gick vi på Willys. På vägen hem öppnade himlen sig och det vräääääkte ner! Vi gömde oss tills det värsta gått över, men sen fick vi bära henne. Hon tvärvägrade gå och blev helt förvirrad och skakig!

Samma igår när det började regna. Då satte hon sig under en markis vid en bankomat och vägrade gå. Måste sett festligt ut. Han som stod och tog ut pengar tyckte det var himla gulligt i alla fall.

Men jag förstår henne. Jag gillar inte heller att gå i regn!!

Årets första åska idag också. Mycket härligt! Jag älskar åska. Amy brydde sig inte då det knallade och small. Hon kanske har dålig hörsel?

Hitta valpen...

 

För mycket tänk...

Det går bra här. För det mesta. Ibland får man ett nervsammanbrott då hon är alldeles för busig, och vägrar lugna ner sig. Men då får man ta djupa andetag och själv försöka lugna ner sig. Det slutar alltid bra ändå, trots att man sitter där med hål i händerna!

Jag själv klättrar på väggarna. Trots att man är upptagen med en valp, så sover hon mycket och man har så otroligt mycket tid att tänka. Ju mer dagarna går och jag sitter här ensam, desto mer känns det som jag håller på tappa gnistan. Lars jobbar hela dagarna, sen har han något han måste göra på kvällen med jobbet, och jag sitter här och tänker och tänker och tänker.

Jag längtar hem till Jämtland så otroligt mycket. Det liksom nästan river i bröstet på mig och jag vill nästan börja grina då jag tänker på att jag kanske inte ens får komma hem i sommar. Jag tror jag känner mig så sjukt ensam här. Jag har för det mesta bara mig själv att umgås med (och Amy då, men hon pratar inte så mycket...) och tristessen trycker ner mig. Allt blir besvärligt och ingenting blir särskilt roligt.. det är så konstigt, men det är lite så det är nu.

Söker jobb som en idiot uppåt landet. Östersund, Åre, Sundsvall. Ber och hoppas att någonstans ska det nappa. Jag måste måste måste komma härifrån innan jag blir deprimerad på riktigt.



Igår på nationaldagen var Lars ledig. Så vi tog bilen och körde till skogen där vi släppte lös monstret! Guuud vad hon tyckte det var roligt! Det lös om hela hunden då hon sprang runt och nosade, hittade pinnar, kottar och fick upptäcka så mycket roligt! Dessutom vadade hon över en grund å. Det tog lite tid och mycket lockande, men hon vågade sig ut i vattnet, och hon var så stolt över sig själv när hon kom över på andra sidan!! Här kommer lite bilder:

Duktig hund!

Amy är så duktig! Hennes små framgångar får en nästan att glömma hennes vassa tänder och att hon glömmer HELA tiden att man inte får bita hål i mamas tröjor.. För nu ska ni få höra!

- Hon kan sitt
- Hon kan ligg
- Hon kan tass
- Övningarna på att stanna blir bättre!
- Kontaktövningarna går jättebra!

Nu är ju detta småsaker, och det funkar för det mesta bara under hennes fulla fokus på mig. Utomhus när hon är upptagen med löv och gräs funkar inte stanna, och hon lyssnar knappt då man ropar. Men vi  har börjat öva mycket utomhus också! Bara ibland, då och då, inget jättekrävande (så alla som blir panikslagna som tror att man pressar en 11 veckors valp att lära sig en massa saker...). Nyss när vi var ute tex, märkte jag att hon gillade blommorna jag höll i handen, så jag passade på att prova en "stanna övning" två tre gånger. Såhär:

Hon går bredvid mig, tittar upp och vill ha blommorna. Jag säger Stanna klart och tydligt (vi fixade det inomhus idag först, så utomhus fick jag säga stanna tre gånger innan hon förstod), så hon satte sig ner, medan jag gick några steg till. Sen gick jag tillbaks till henne och berömde henne jättemycket!

Detta tycker iallafall jag är superkul att hon börjar fatta redan! Det värmer i mitt valpförälskade hjärta!